Eeep.

Jag är lite rädd för morgondagen. Det kommer säkert att gå bra...hoppas jag! Det kan ju sluta med att jag inte har ett jobb längre när dagen är slut. Men då blir det så. Jag accepterar inte att mitt liv eller min person blir ett allmänt skvallerobjekt och att folk sitter och hittar på saker om mig, det ena värre än det andra. Det är ju så mkt lättare om man har ett regelrätt bråk. Om man har olika åsikter om en sakfråga eller dyl. Då kan man skrika och gapa och bli arg men när det är rena lögner man fightas emot och personerna vidmakthåller att det skulle vara sanning så blir det så mkt svårare.

Hade det varit ett alternativ så hade jag sagt upp mig. Jag har ju tyvärr inte råd med det. Är det 50 karensdagar? Jag tror det. 10 veckor. Precis som att man sitter på de pengarna liksom. Har varit bosatt på platsbanken under dagen men hur ofta jag än tittar så dyker inga fler nya jobb upp. Jag är fast. Fast i ett helvete jag inte visste ens var möjligt. Det känns lite som att jag har samma val som han i filmen "Saw". Såga av foten så är du fri...