Exexexex

Igår såg jag ett avsnitt av Sex & The City där det handlade om ex. Eller mest att man har sådär svårt att acceptera att den man dejtar har ett förflutet. Det där är ju en såndär grej som jag har så fruktansvärt svårt med. Alla ex är ju inte farliga ex men hos de flesta man träffar finns det ju en såndär riktigt, riktigt farlig liten puma som har betytt sådär extremt mycket och som har delat så fasligt mycket med den man träffar. Jag är en sån som gärna vill ha en erfaren oskuld. Helt omöjligt. Det är inte jobbigt för mig i den bemärkelsen att jag blir lidande eller känner mig sorgsen över det men det är fortfarande så att man gärna börjar jämföra sig med vissa pumor.

Mindervärdeskomplex är det väl egentligen. En viss mån av rädsla för att förlora någon tror jag bara är bra så länge det inte tar överhanden och blir ett problem. Det är den där lilla, lilla rädslan som liksom får en att inte ta någon för given. För i samma sekund som man börjar tänka på någon som sin och inte är ett dugg rädd att förlora honom så är det kört. Då börjar man ta honom för given. Eller så är det i alla fall för mig.

Blablablablabla...fan vad jag kan trassla in mig ibland. Får utveckla det där vid ett annat tillfälle. När jag tänkt färdigt...