Oh!

Jag råkade i ett förvirrat ögonblick uttala mig om min irritation över allt skitprat på jobbet till en av timvikarierna. Jag sa väl mest att ingen kommer undan, det pratas om ALLA. Och då naturligtvis när den eller de berörda inte är där. Vad får jag för svar? Jo; "Jag pratar också skit om de andra. Det är ju jätteroligt!"

Jaha? Va? Jag var nog inte riktigt beredd på den sortens svar tror jag för jag vet i sjutton vad jag hävde ur mig efter det. Nåt om att jag tycker att man saknar karaktär om man inte har mage nog att ta saker med den det berör. Nåt sånt. Haha. Jösses.

Den är så svårbeskrivbar. Arbetsplatsen alltså. Jag tror inte riktigt att man kan förstå om man inte jobbat där. Det finns, jag vet inte hur många som har slutat pga hur personalen beter sig mot varandra. Man pratar väl inte om kollegors privatliv med vårdtagarna heller? Och delger sin högst privata åsikt i ämnet och får det att låta som att den vore allmängilltig? Eller? Är jag bara enormt naiv? Kanske.

Blev så väldigt chockad förut idag. Jag upptäckte att jag faktiskt på fullaste allvar tänkte tanken att sluta röka! PÅ ALLVAR! Inte sådär som man oftast tänker; mja... nån gång ska det väl ske... Utan jag tänkte det på riktigt. Herregud liksom.

Mm, just det. Min femåring har börjat komma in till mig på nätterna igen. Sover halva natten i sin säng och sen kommer hon insmygandes till mig och sover resten av natten där. Det är riktigt mysigt. Jag gillar det! Man vaknar upp och ser det lilla huvudet begravt under allt det där linblonda, lockiga, tossiga håret. Hon är ett så vackert barn!
Ska nog försöka googla lite ang. femårstrots. Bara för att se vad som står. Jag har den senaste tiden tampats endel med det lilla miraklet. Det är den där tiden då inget någonsin kan svaras på med ett annat svar än "NEJ!" fast mycket mer förstärkt än tidigare. Hon tvärvägrar göra allt. Det är argumentation på hög nivå. Det är tvärtemot för heeeeela slanten... Oh happy day!