Vid min Gud ge mig

bekräftelse! Jag bara fiskar och fiskar efter bekräftelse idag märker jag. En såndär känsla som ibland infinner sig när man ska ha mens. Man är bara så väldigt påväg neeeeer. Sitter på en rutchkana och kan inte alls hejda sig i sin framfart. Schwooooosch så är man nere. Det kanske eventuellt kan hejdas en aning om man får lite bekräftelse som människa, som kvinna, som arbetskamrat, som vän, som whatever... alltså fiskar man (jag!) efter det. Det är inte alltid som människor i ens direkta närhet uppfattar det dock och då står man ändå där med sin bekräftelsekorg alldeles tom. Gapande tom. Fast...jag ska ju inte ens ha mens nu så jag vet inte alls var det här kommer ifrån.