Söta, rara katter!

Jag har så väldigt svårt för hankatter numera. Okastrerade hankatter that is. De springer runt och skriker som om någon just satt eld på dem. De är som urinoarer på offentliga toaletter. Stinker av hormonfyllt katturin. De pissar o pissar o pissar. Som om de var gjorda enkom för att springa runt o pissa. De är lite som de där i Ronja Rövardotter. De från underjorden. Gapar ”Kom”, pissar för att markera att de varit där. Återkommer o pissar lite till för att liksom understryka att de verkligen varit där. Väcker mig mitt i nätterna med sitt bedrövligt klagande skrik. Vallfärdar från gud vet var, i massor dyker de upp och spatserar runt med sitt oerhört vidriga uppseende. Sönderslagna, skrikande och stinkande. Jag skyr dem!

Det som också är så underbart med detta är ju att jag inte på något sätt kan fly dem. De letar upp mig. Pissar på mina fönster, min vägg, min altan, min cykel, min grill, min barnpool, mina solstolar, min vattenslang, mina buskar, mitt träd, min förbannade sopsäck med gamla höstlöv. MY EVERYTHING! Allt ska de pissa på de vidriga kräken. Man kanske bara vill sitta ute på altanen o ta en kaffe. Men istället för att vara omgiven av vårens alla dofter så sitter man omgiven med en skabbig, unken kattpissdoft. Underbart! Och man kanske tänker att man ska tvätta bort det, skölja med vatten o rengöringsmedel. Men när man gör det så blöter man ju upp det gamla pisset o vad händer då? Jo, det börjar stinka ännu mer. Doften sprider sig i lägenheten o snart har man ingen frizon från denna stank Och just som man står där mitt i all bedrövelse så hör man det välbekanta klagande oljudet o fram under sin förruttnade plats i naturen kommer en sån! EN SÅN! Han linkar fram med ett sönderslaget ansikte, hela han osar av gamla slagsmål, av piss och han utstrålar en märklig form av vädjan. Hela scenariot är som en vidrig film. Jag står alltså där, bedrövad, trött o jävligt arg. Han spatserar fram o lägger ännu en piss. Rätt på fönstret. Sen linkar han iväg. Ungefär som att han kom bara för att säga ”FUCK YOU!” Och det är ju det. Det är ju så. Han gör ju det. Han och alla andra vidriga, okastrerade hankatter. De står i massor med sitt pinkeri i högsta hugg, i kör skriker de ”Fuck you bitch” och så pissar de för att markera vem det är som får sista ordet.