"Att känna sig trygg i kaos"

det var titeln på artikeln om medberoende som jag läste förut. Alltså, jag fattade ju direkt att det skulle handla om mig. Fan! Det är ju helt fantastiskt egentligen hur det plötsligt går upp för mig hur en massa saker som jag trodde enbart var svagheter i min person visar sig vara en frukt av att ha en missbrukande förälder.

Alltså kan allt i slutänden skyllas över på en eller båda föräldrarna vilket är fruktansvärt bekvämt. Jag, eller någon annan, behöver ju aldrig någonsin ta något eget ansvar eller göra egna val. Det är ju bara att skylla allt på usla föräldrar.


Iaf, det fanns vissa saker som jag kände träffade mer än andra, jag drar mig egentligen lite för att skriva ned dem men vafan, jag säger som Lasse W en gång så fint trallade fram i en liten sång; "vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett?"

(Med "vuxna barn" menas barn som vuxit upp i missbrukar hem...även dessa blir ju vuxna)

"Vuxna barn är vana vid att bli övergivna och de är vana vid att livet är kaotiskt. Känslor de känner igen sig i, finner de trygghet i. De söker sig därför till personer som överger dem på ett eller annat sätt för att de vill skapa kaos i en lugn tillvaro"

"På grund av sin känslomässiga osjälvständighet och rädslan för att bli övergiven gör de allt för att klamra sig fast vid ett förhållande även om det inte fungerar. Detta beror på att de vuxit upp med människor som aldrig känslomässigt fanns till hands när barnen behövde dem. Vuxna barn är skräckslagna för att bli avvisade men har blivit beroende av den sortens relationer."

"De överreagerar på plötsliga förändringar de inte har kontroll över, vilket leder till att det kan vara jobbigt att söka hjälp. Att planer ändras i sista stund är väldigt jobbigt då vuxna barn känner att de förlorar kontrollen."

Ja, vad i helvete tänker jag göra med den här informationen nu då? Ingen aning...