Glaskupan!

Idag kom glaskupan! Sylvia Plath. Ser fram emot att begrava näsan i den. Bara den inte tar slut för fort så... Ska göra kaffe, ta fram godiset och sen äre time. Läsa, läsa, läsa! Fan så underbart!

Ok. Förlåt!

Jag kan inte komma över att min födelsedag inte betydde ett dugg för vissa människor (inga namn nämnda). Varför vet jag inte men jag skulle kunna tänka mig att det har att göra med att jag ville få lite uppskattning, mer än vanligt då. Jag kan inte sluta tänka på det. Eller, det kan jag ju. Men det stör mig. Alltså, det var inte som vilken annan dag som helst för det var min jävla födelsedag! Ehehe, och ja, jag vet att jag beter mig som vilken 5åring som helst men make it up to me dårå! Hade jag tabbat mig på det där sättet så hade jag nog fan firat arslet av mig i efterhand i alla fall men nejdå, inget. Ingenting.

Hormoner

Det här med mens då... Det är ju ett såntdär ämne som man inte riktigt kan prata färdigt om...någonsin!

Mens. Jag hatar det! HATAR! Om vi ska bena upp det då; man har det ca en gång i månaden men tro för i helvete inte att det bara handlar om att man blöder en liten, liten skvätt i någon eller några dagar för så är det INTE!

Man börjar lite mer än en vecka innan. Då blir man alldeles fylld av hormoner. Arg, lättretlig, ledsen, molvärk, uppsvälld, öm i bröst osv. Sen när man väl börjar blöda så får man stans mensvärk, man får huvudvärk, man mår illa. Det är obekvämt, kladdigt och jobbigt.

Man måste tänka på det HELA tiden för det kräver mer planering än normalt. Ska man någonstans så måste det finnas en toalett i närheten. Man måste ha med sig en massa mensgrejer och panodil osvosvosv. Och sen blöder man i kanske 5 dagar. Lugnt i någon vecka innan man börjar få ont igen (jodå!). För då, mina damer och herrar, ska man ha ägglossning oxå! Så då har man ont av den anledningen i ett par dagar. Sen är det väl lungt i någon vecka och så börjar hela skiten om igen.

Och allt detta härliga får man BETALA FÖR! Man får alltså betala pengar för det! Det är inte gratis att må skit större delen av månaden! Det ska ut dollars!

Jag älskar mens! ÄLSKAR DET!

Snö [hierta]

Det kommer aldrig sluta snöa, jag är helt övertygad om det! Det har tame17 snöat oavbrutet i flera dagar och det blåser också. Det blåser storm och snöar samtidigt. JAG HATAR DET!
Vår anyone? Jag längtar något oerhört efter lite sol och värme. Lite grönska.
Tänk när man kan sitta ute och fika... Eller sitta vid ån och dricka öl! Oh herre min skapare, ge mig vår!

Exexexex

Igår såg jag ett avsnitt av Sex & The City där det handlade om ex. Eller mest att man har sådär svårt att acceptera att den man dejtar har ett förflutet. Det där är ju en såndär grej som jag har så fruktansvärt svårt med. Alla ex är ju inte farliga ex men hos de flesta man träffar finns det ju en såndär riktigt, riktigt farlig liten puma som har betytt sådär extremt mycket och som har delat så fasligt mycket med den man träffar. Jag är en sån som gärna vill ha en erfaren oskuld. Helt omöjligt. Det är inte jobbigt för mig i den bemärkelsen att jag blir lidande eller känner mig sorgsen över det men det är fortfarande så att man gärna börjar jämföra sig med vissa pumor.

Mindervärdeskomplex är det väl egentligen. En viss mån av rädsla för att förlora någon tror jag bara är bra så länge det inte tar överhanden och blir ett problem. Det är den där lilla, lilla rädslan som liksom får en att inte ta någon för given. För i samma sekund som man börjar tänka på någon som sin och inte är ett dugg rädd att förlora honom så är det kört. Då börjar man ta honom för given. Eller så är det i alla fall för mig.

Blablablablabla...fan vad jag kan trassla in mig ibland. Får utveckla det där vid ett annat tillfälle. När jag tänkt färdigt...

Ugly Inspiration

Det är intressant det här med inspiration. Jag skulle vilja skriva så mkt mer än vad jag gör i dagsläget men jag känner mig sällan inspirerad när jag har tid dvs. dagtid. Min inspiration infaller nästan undantagslöst nattetid. Helst runt 3. Jag vill inte gå upp och börja skriva då för när ska jag i så fall sova? Jag tänker alltid att jag ska hålla kvar tankarna jag har då på natten men det funkar aldrig. Det är alltid som bortblåst dagen efter. Kanske borde jag börja gå upp de nätter då jag faktiskt har nåt som jag vill få ned på papper?

Läste en intervju med någon författare en gång och hon hävdade att de som satt och väntade på att bli inspirerade innan de kunde skriva lika gärna kunde lägga ned. Att det var ett jobb precis som vilket annat som helst och att det kräver att man faktiskt sätter sig ned en stund varje dag, inspirerad eller ej.

Jag vill väl tro att det är så men jag undrar samtidigt om det inte är så att det bara är en jävla schysst ursäkt för mig? Lite väl passande?

Hur som...någon författare är jag ju inte men jag skulle ändå vilja skriva mycket, mycket mer.

Jag skriver ändå som mest och "bäst" när jag är irriterad över något så det jag egentligen borde göra är att läsa mer nyheter. Där kan man ju sannerligen finna källa till irritation!

Lovenames

Jag måste bara få säga: Jag tycker att det är urlöjligt när människor lever kvar i det förgångna. I just det här fallet är det när par som inte längre är par kallar varandra vid de smeknamn de gav varandra som nyförälskade eller ännuhellre; älskande. För visst är det väl ändå så att de namnen ges utifrån nåt "internt", ett "gulligull-moment", som inte många utomstående ska förstå och som dessutom ges för att det är i namnet som mycket av känslan för personen ligger. Man klämmer in all den där kärleken och alla de där fina känslorna i ett namn som på något sätt ska symbolisera allt man känner för personen. Precis på samma sätt kläms det in i "namnet" älskling.

VARFÖR när det sedan är slut, och kanske tom har gått ett par månader (eller MER!), kallar vissa människor fortfarande varandra vid dessa små lovenames? Jag fattar inte. Så jävla lame! Skulle samma människor även kalla varandra för älskling efter att det tagit slut om de inte varit så fruktansvärt kreativa i förhållandets glansdagar att de kommit på dessa små sockersöta namn?

Är det slut eller inte? Det är det jag undrar. Jag har inte ett enda ex som jag faktiskt skulle vilja kalla älskling numera för att det just det "namnet" innebär FINNS JU INTE LÄNGRE! Innebörden är en känsla jag inte längre hyser för dessa människor.

Är det bara så att de här personerna inte riktigt KAN gå vidare? Att de fortfarande lever i känslan att deras ex är deras älskling? Är det så? Och i så fall, varför är de då inte ett par?

Tid till ingenting

Det är så nära slutet hela tiden att jag tamefan skiter på mig inombords! Allvarligt talat; Quit the fuckin' drama! Det är too much even for me!

Och sen är det väl faktiskt så att jag hela tiden skapar situationer som jag har svårt att ta mig ur sen. Leker med elden gör jag och blir förbannad när jag bränner mig. Jävla skumt det där.

En sak vet jag och det är väl att det både är det bästa men även det sämsta att vi är så olika. Det är sällan lugnt och det är både bra och dåligt.

Elegi

Fyller visst år imorgon. En siffra ändras. Är inte alls mer vis, bara äldre.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig


Det handlar inte om att få saker, det handlar om att få veta vem som tycker att det är en speciell dag. För utan den, skulle det inte vara lika bra i ens tillvaro.
Det handlar om att fira den dagen då man först såg dagens ljus. Att människor i ens närhet tycker att det är nåt som är värt att fira. Naturligtvis ska man uppmärksamma människor annars oxå och visa och tala om att de betyder nåt för en men när det är den där speciella dagen så kanske man verkligen vill visa och tala om att de betyder nåt för en? Mer än man gör annars?

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknar mig inatt, det gör jag med


Det handlar inte om att få materiella saker!



Om att vara i ditt hjärta...om att veta att jag omhuldas av det...av värmen.