MEN!

Jag har ju totalt glömt bort att lägga in svaren på den där duellen som Linda startade!
Gör det nu om än lite väl sent....


Vem är du mest avundsjuk på nu och varför?

Just nu är jag avundssjuk på alla som har ett jobb som de kan försörja sig på. Att jobba 60%, som jag gör, blir man inte miljonär av direkt. Och så är jag avundsjuk på alla som såg NiN på Hultsfred.

Säg tre hemliga önskningar, svara ärligt och privat. Önska ingen chokladglass liksom.
Jag önskar att jag hade råd att ta körkort.
Jag skulle vilja bli psykolog, kurator eller dyl. För ungdomar. (Nån gapskrattade när jag nämnde det…!)
Jag skulle vilja avsluta nån av alla de ”böcker” som jag har påbörjat. Det är nåt som skrämmer med att skriva färdigt dem. Vad vet jag inte riktigt.

Vad gjorde dina päron för största misstag?
De skaffade barn ungefär 10 år för tidigt. De var barn när de skaffade barn. Jag blev satt i mitten av en maktdragkamp, jag förtjänade det inte och jag förstod det inte. Slutresultatet av det blev att jag inte fick växa upp med båda mina föräldrar utan en av dem, och då dessutom den som missbrukade.

Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar.
Jag har inga svärföräldrar.

Vad skäms du mest över dig själv?
Den extrema bristen på självförtroende. Jag tror aldrig att jag ska klara av saker. Vilket gör mig nervös och då klarar jag saker ännu sämre. Och så skäms jag lite över att jag ”fulsover” Jag önskar verkligen att jag kunde ”snyggsova” se sådär fridfull ut och inte fara runt i sängen som en galning.

Vad är du mest mallig över dig själv?
Just nu; Att jag är så bra med människor. Alltså, att jag faktiskt är väldigt bra på det jag gör. Inom vården.

Vilken är ditt livs största sorg?
Att jag slutade sjunga. Faktiskt. Det hade varit kul om jag fortsatt med det. Var ju liksom inte urkass på’t.

Beskriv varför du är en stor bluff.
Jag är ingen bluff.

Oh!

Jag råkade i ett förvirrat ögonblick uttala mig om min irritation över allt skitprat på jobbet till en av timvikarierna. Jag sa väl mest att ingen kommer undan, det pratas om ALLA. Och då naturligtvis när den eller de berörda inte är där. Vad får jag för svar? Jo; "Jag pratar också skit om de andra. Det är ju jätteroligt!"

Jaha? Va? Jag var nog inte riktigt beredd på den sortens svar tror jag för jag vet i sjutton vad jag hävde ur mig efter det. Nåt om att jag tycker att man saknar karaktär om man inte har mage nog att ta saker med den det berör. Nåt sånt. Haha. Jösses.

Den är så svårbeskrivbar. Arbetsplatsen alltså. Jag tror inte riktigt att man kan förstå om man inte jobbat där. Det finns, jag vet inte hur många som har slutat pga hur personalen beter sig mot varandra. Man pratar väl inte om kollegors privatliv med vårdtagarna heller? Och delger sin högst privata åsikt i ämnet och får det att låta som att den vore allmängilltig? Eller? Är jag bara enormt naiv? Kanske.

Blev så väldigt chockad förut idag. Jag upptäckte att jag faktiskt på fullaste allvar tänkte tanken att sluta röka! PÅ ALLVAR! Inte sådär som man oftast tänker; mja... nån gång ska det väl ske... Utan jag tänkte det på riktigt. Herregud liksom.

Mm, just det. Min femåring har börjat komma in till mig på nätterna igen. Sover halva natten i sin säng och sen kommer hon insmygandes till mig och sover resten av natten där. Det är riktigt mysigt. Jag gillar det! Man vaknar upp och ser det lilla huvudet begravt under allt det där linblonda, lockiga, tossiga håret. Hon är ett så vackert barn!
Ska nog försöka googla lite ang. femårstrots. Bara för att se vad som står. Jag har den senaste tiden tampats endel med det lilla miraklet. Det är den där tiden då inget någonsin kan svaras på med ett annat svar än "NEJ!" fast mycket mer förstärkt än tidigare. Hon tvärvägrar göra allt. Det är argumentation på hög nivå. Det är tvärtemot för heeeeela slanten... Oh happy day!

Blörk

Jag är så jävla down idag. Har lust att bara tjuta jättestora tårar! Det är så härligt med hormoner, älskar dem!

Midsommar var en lugn och sansad tillställning. Sol, bad, mat och lite alkohol. Timmarna efter midsommar har rusat iväg. Umgänge med trevliga människor kan göra det med tiden. Imorgon är jag ledig. Har ett utvecklingssamtal på dagis men annars är dagen tom. Får se vad det blir. Beror lite på väder och vind.

Sjukhuset ringde

de undrade om jag ville jobba lite. Deltid. Skulle höra av mig om det var intressant. Och det är det ju! Det finns dock en hel massa "men" inblandat i det hela. MEN jag vill jobba heltid, MEN jag jobbar redan 60%, MEN det är bara i ett visst antal veckor, MEN det blir ett glapp i lön eftersom det är timlön där och inte månadslön. Men, men, men, men...
Ringer henne under morgondagen och hör vad som gäller. Kul i vilket fall som helst.

Nyfärgad

Har färgat håret nu ikväll, ser alltid så sjukt ut de första dagarna. Svart runt hela hårfästet.

Vi var och grillade idag med jobbet, rätt så skönt faktiskt även om det kändes en aning kladdigt när man skulle dra en rullstol i en rätt väl grusad uppförsbacke, idag har det ju dessutom varit rätt så dåligt med luft... Kvavt.
När jag kom hem så luktade jag som om jag spenderat hela eftermiddagen tillsammans med Bransta citysläckers (eller vad heter de?), röklukten satt i varenda plagg.

Träffade min femåring utanför jobbet idag. Hon sa "Men mamma, jag älskar ju dig." Värmer lika mkt varenda gång hon säger det!

Blir tidig sänggång idag. Har en massa sömn att ta igen efter att ha varit vaken hela natten mellan söndag och måndag.

Söndag

Var uppe och tvättade till 3 inatt. Hade en såndär pigg kväll/natt. Märkte inte av någon trötthet alls. Satt och lyssnade på Janis Joplin och försökte skriva lite och så. Det är den där "boken" jag försöker komma någon vart med. Blir dock lätt att man fastnar på en massa annat på nätet. Pratar en massa med människor på msn osv.
Stora dottern är iväg med sin bästis och badar nu, lilla dottern är ute på gården med sin kompis och badar i en pool. Snart ska jag oxå bege mig ut. Ta med lite kaffe och en bok. Jätteskönt väder idag.

Jag har förresten fått för mig att min dator ska klappa ihop vilken dag som helst. Snacka om panik! Jag gör backup'er på löpande band. Skriver ut så mkt text jag bara kan, det brinner i skrivaren. Tänk om den faktiskt skulle dö! TÄNK!
Jag har sönder saker, jag kan inte ha tekniska prylar i min ägo. De går sönder då... Det är nåt med mig som gör att saker går sönder. Under de senaste åren har jag lyckats med konststycket att ha sönder 2 sladdlösa telefoner, 3 kameror, 1 video, 3 tvapparater, 3 dammsugare, 2 stereos och 3 mobiler. Ja ni ser, tekniska prylar hatar mig!!

Håller på och försöker

svara på Lindas privatlivsduell, det är svårt men kul! Får se om jag hinner lägga in det under morgondagen...

Sitter och har stans huvudvärk nu, funderar på att ta en glass till...
Behöver egentligen färga håret oxå, ser lite väl randig ut i skallen.

T kom med en ny kommentar förut; "Kyss mig. Jag hatar dig!" Vet inte var ungen får allt ifrån.

Mamma

Tänkte på henne förut idag. Vi har väl pratat med varandra vid max 3 tillfällen det här året. Det är en gång varannan månad. Jag saknar henne inte. Faktiskt. Däremot kan jag ibland tycka att det är lite sorgligt att vi inte har en mer nära relation. Har bara så svårt att jobba för att få en sån. Vi har aldrig varit i en mor-dotter relation. Sunkiga val av pappa och henne gjorde att vi inte hade någon kontakt alls mellan att jag var ungefär 2 till att jag var 19. Några få träffar bara annars inget.

Ibland blir jag arg men oftast rör det mig inte nämnvärt. Valet gjordes av henne i min barndom även om det kanske just då inte kändes som ett val för henne. Förstår det inte dock. Kan inte se vad som skulle kunna få mig att bryta all kontakt med mina barn. Det finns ju inte med på världskartan ens.

Det har varit pappa och jag. Pappa och jag mot världen. Jag bara önskar att han inte ställde till det så för sig hela tiden. Att han bara kunde försöka ordna upp sitt liv och få chansen att vara lycklig. Jag önskar det nåt så innerligt!

Pool och sol

Barnen har badat i grannens pool hela eftermiddagen och jag har suttit i solen, läst och tittat på när de badat. Skön eftermiddag. Skön dag. Kan lätt vänja mig vid att ha det så bra!
Nu har det börjat stänka lite, en förvarning om morgondagens väder i presume... Funderar lite på vad jag och barnen ska hitta på på lördag, kanske ta en sväng till stan och köpa sandaler eller så blir det bara vanlig latlördag. Vi får se. Håller på att svälta ihjäl nu så det är väl bäst att äta lite.

Jag är

redan färdig! Har varit uppe sedan 6:15 och är typ redo att gå till jobbet redan nu! Jag chockerar mig själv ibland.
Barnen sitter och äter frukost, båda är på uruselt humör så det är nog bra att de ska till olika ställen. De behöver vara ifrån varandra. T skällde på R i sömnen inatt. Hon kom in till mig vid 3-tiden och skrek "Mamma! Jag vill sova HÄR JU!" Sen kröp hon ned, somnade om och vid 6 ungefär började hon bråka med R i sömnen. Kanske var därför jag kom upp i tid.

Måste komma ihåg att posta papprena till försäkringskassan och arbetsförmedlingen idag. Det är superviktigt att de kommer iväg just idag!

Hinner en låt också innan jag drar; Johnny Cash - Hurt
Lovely!

Vid min Gud ge mig

bekräftelse! Jag bara fiskar och fiskar efter bekräftelse idag märker jag. En såndär känsla som ibland infinner sig när man ska ha mens. Man är bara så väldigt påväg neeeeer. Sitter på en rutchkana och kan inte alls hejda sig i sin framfart. Schwooooosch så är man nere. Det kanske eventuellt kan hejdas en aning om man får lite bekräftelse som människa, som kvinna, som arbetskamrat, som vän, som whatever... alltså fiskar man (jag!) efter det. Det är inte alltid som människor i ens direkta närhet uppfattar det dock och då står man ändå där med sin bekräftelsekorg alldeles tom. Gapande tom. Fast...jag ska ju inte ens ha mens nu så jag vet inte alls var det här kommer ifrån.

Att vakna

För ett tag sedan satt mina arbetskamrater och disskuterade sömn, eller bristen därav, vid förmiddagsfikat. Den här gången handlade det om deras egen sömn, det gör det oftast inte eftersom vi arbetar på ett servicehus. Hursomhelst, flera av tjejerna runt bordet hade enligt egen utsago problem med sömnen. Tydligen vaknar de ibland på nätterna och kan inte, hur de än försöker, somna om. Och som Maggan kunde många av dem kliva upp klockan fem på morgonen utan några som helst bekymmer. Hon (Maggan) förstår inte vad folk gör som är uppe på kvällarna...

Alltså, där satt jag och var alldeles främmande inför problematiken. Jag har inga, och då menar jag verkligen inga som helst bekymmer med att somna om på natten om jag vaknar (OM jag vaknar!). Mitt problem är att vakna. Jag har verkligen jättesvårt att vakna på morgonen och ibland undrar jag hur länge jag skulle kunna sova om jag inte alltid ställde en väckarklocka.

Jag måste (om jag det är vardag och jag ska jobba) alltid sätta tre klockor på ringning. Den första är min klockradio, den sätter igång att skråla urhög musik på morgonen (sätter jag den på det där brölande ljudet så tappar jag totalt besinningen! Jag har nämligen också begåvats med uruselt mprgonhumör.) Sedan 5 minuter efter så piper det i min mobil och fem minuter efter det mobil nummer två. Jag snoozar ju såklart alla tre och det gör jag flera gånger om halvt medvetslös. Det här medför ju att jag måste sätta alarmet minst 20 - 30 minuter innan jag egentligen måste gå upp. Jag vet ju så väl att jag inte kommer upp efter första ringningen (eller andra...eller tredje...)

Nu på senare tid har mitt medvetslösa jag dock snappat upp detta lilla försök att luras. det medvetslösa jaget vet mycket väl att det blir lurat och fortsätter lugnt att snooza i 40 minuter eller längre. Ända till det panikslagna jaget träder in och inser att "jädrar, jag börjar om 45 minuter!" Då segar jag mig tillslut upp. Det känns som att det går super, superfort men jag vet såhär i vaket tillstånd att allt går i slowmotion.

Detta återupprepas varje dag, jag snoozar i 40 - 50 minuter och sedan försöker jag, med blytung zombiekropp, traska in till duschen. Det brukade driva min sambo till vansinne. Han är nämligen en sån som flyger ur sängen 2 sekunder innan klockan ringer, gäspar en halv gäsp och är därmed vaken coh alert. Jag har för sjutton knappt öppnat ögonen när jag har varit uppe i 10 minuter!

När jag ligger där i sängen, halvt medvetslös halvt vid medvetande, brukar jag tänka "om jag bara ligger här väldigt, väldigt stilla och inte säger eller gör något. Inte rör mig, bara är, då märker ingen att jag ligger kvar".

Jag brukar dessutom alltid lova mig själv att skaffa mig ett kvällsjobb, för att slippa gå upp mitt i nätterna. Det är väldigt svårt att förklara för människor hur det är att leva med det här, de brukar i allmänhet inte förstå. "Javisst" brukar de säga "det är klart att jag är trött men det är ju bara att gå upp". Men det är inte det. Det är inte bara att gå upp. Det är som att jag just fått ett hårt slag i huvudet eller att någon just gett mig såntdär medel man söver folk med. Det är nästintill fysiskt omöjligt att ta sig ur sängen. Varje morgon är en kamp, ett krig mot sömnen.
OCh folk som säger sådär, att det bara är att kliva upp trots att man är trött, de är inte trötta! Man är inte trött då!

Jag har alltid känt mig väldigt ensam i det här och därför blev jag så glad när jag träffade Sofie. Hon är precis likadan! det räcker med att jag säger "jag börjar 6:45 imorgon" så förstår hon precis! Sju på morgonen är liksom inte morgon för oss, det är natt. Säg inte "Godmorgon" till oss klockan sex när vi just kämpat oss ur sängen, nätt och jämnt. Och se för sjutton inte ut som att det skulle vara en strålande dag för det är natt fortfarande!

Jag tror att det är såhär det känns att vara tonårspojke. Folk brukar ju säga att de är så trötta och sover till 13:00. Jag är en tonårspojke!
Enda skillnaden är väl att jag är kvinna och inte 13 utan 26...

Jag är + en!

Alltså jag ska på Winnerbäck i Vadstena 1 juli. Jag är med på gästlistan, haha. Där heter jag "+ en". Är man fint folk så är man. Hade en tanke för ett par månader sen att jag skulle på Lundell i juli också men det vet i fåglarna om det blir av. Såg honom vid ett tillfälle för ungefär 10 år sen. Det är inget jag gladeligen betalar runt 300 kronor för...igen...faktiskt. Så pratade jag med en vän på telefon precis och för att få lite jämnvikt på det hela så kändes det lite som att vi är tvungna att gå och se Eminem och 50 Cent på ullevi i september. Det här väger ju inte alls upp att jag missar både NIN och Manson (och en hel massa andra!) men vad gör man?

Häromdagen blev min 5-åring väldigt fundersam och vi hade en liten diskussion:

T - Mamma, jag vill inte ha nån bebis när jag blir stor!

Jag - Men det måste du inte om du inte vill det.

T - (med förskräckt lite rädd röst) MEN! Då blir jag ju en gammal tant!

Jag - Men en tant blir du ändå så småningom även om du har fått en bebis.

T- Mamma, kommer du bli en tant?

Jag - Ja, mamma kommer att bli en tant sen.

T- Men jag vill inte att du ska bli en tant mamma! (börjar gråta)

Jag - Men lilla gumman, det är inte farligt att bli gammal. Och det dröjer ganska lång tid innan mamma blir så pass gammal.

T - Men... Du FÅR INTE DÖ!

Söta, rara katter!

Jag har så väldigt svårt för hankatter numera. Okastrerade hankatter that is. De springer runt och skriker som om någon just satt eld på dem. De är som urinoarer på offentliga toaletter. Stinker av hormonfyllt katturin. De pissar o pissar o pissar. Som om de var gjorda enkom för att springa runt o pissa. De är lite som de där i Ronja Rövardotter. De från underjorden. Gapar ”Kom”, pissar för att markera att de varit där. Återkommer o pissar lite till för att liksom understryka att de verkligen varit där. Väcker mig mitt i nätterna med sitt bedrövligt klagande skrik. Vallfärdar från gud vet var, i massor dyker de upp och spatserar runt med sitt oerhört vidriga uppseende. Sönderslagna, skrikande och stinkande. Jag skyr dem!

Det som också är så underbart med detta är ju att jag inte på något sätt kan fly dem. De letar upp mig. Pissar på mina fönster, min vägg, min altan, min cykel, min grill, min barnpool, mina solstolar, min vattenslang, mina buskar, mitt träd, min förbannade sopsäck med gamla höstlöv. MY EVERYTHING! Allt ska de pissa på de vidriga kräken. Man kanske bara vill sitta ute på altanen o ta en kaffe. Men istället för att vara omgiven av vårens alla dofter så sitter man omgiven med en skabbig, unken kattpissdoft. Underbart! Och man kanske tänker att man ska tvätta bort det, skölja med vatten o rengöringsmedel. Men när man gör det så blöter man ju upp det gamla pisset o vad händer då? Jo, det börjar stinka ännu mer. Doften sprider sig i lägenheten o snart har man ingen frizon från denna stank Och just som man står där mitt i all bedrövelse så hör man det välbekanta klagande oljudet o fram under sin förruttnade plats i naturen kommer en sån! EN SÅN! Han linkar fram med ett sönderslaget ansikte, hela han osar av gamla slagsmål, av piss och han utstrålar en märklig form av vädjan. Hela scenariot är som en vidrig film. Jag står alltså där, bedrövad, trött o jävligt arg. Han spatserar fram o lägger ännu en piss. Rätt på fönstret. Sen linkar han iväg. Ungefär som att han kom bara för att säga ”FUCK YOU!” Och det är ju det. Det är ju så. Han gör ju det. Han och alla andra vidriga, okastrerade hankatter. De står i massor med sitt pinkeri i högsta hugg, i kör skriker de ”Fuck you bitch” och så pissar de för att markera vem det är som får sista ordet.

Eeep.

Jag är lite rädd för morgondagen. Det kommer säkert att gå bra...hoppas jag! Det kan ju sluta med att jag inte har ett jobb längre när dagen är slut. Men då blir det så. Jag accepterar inte att mitt liv eller min person blir ett allmänt skvallerobjekt och att folk sitter och hittar på saker om mig, det ena värre än det andra. Det är ju så mkt lättare om man har ett regelrätt bråk. Om man har olika åsikter om en sakfråga eller dyl. Då kan man skrika och gapa och bli arg men när det är rena lögner man fightas emot och personerna vidmakthåller att det skulle vara sanning så blir det så mkt svårare.

Hade det varit ett alternativ så hade jag sagt upp mig. Jag har ju tyvärr inte råd med det. Är det 50 karensdagar? Jag tror det. 10 veckor. Precis som att man sitter på de pengarna liksom. Har varit bosatt på platsbanken under dagen men hur ofta jag än tittar så dyker inga fler nya jobb upp. Jag är fast. Fast i ett helvete jag inte visste ens var möjligt. Det känns lite som att jag har samma val som han i filmen "Saw". Såga av foten så är du fri...

Det är så kul

att tjuvlyssna på barnen (6½ resp 5) när de har sina små konversationer. För ett tag sen så hörde jag följande:

T - Jag är kär i Axel. När jag blir vuxen och han blir vuxen så ska jag kyssa honom och dansa med honom.

R - I en magisk dröm?

T - JA!

De satt och tittade på "Wild Kids" på tv. T kunde inte slita sig. Hon pratade om Axel i flera dagar.

Jag har vetat det

hela tiden! Man kan inte lita på tandläkare, så är det bara! De gräver i munnen på folk, det kan ju aldrig någonsin vara trevligt. Att titta på människors tänder, det sitter matrester o annan gojs på dem ju. Bara en sån sak! Jag tycker väl egentligen inte alls att det är så särskilt konstigt att de bara går completely nuts och vill dra ut tänder till höger och vänster. Jag skulle oxå vilja det om jag var tandläkare.
Varför VILL man bli tandläkare? Har inte riktigt förstått vad det är som lockar med det yrket.

Mhmm

Jag vet inte varför men jag har nog tidigare haft ganska stor tro på mänskligheten. På att det till största delen finns människor med medmänsklighet. Som är tänkande människor osv. Det är konstigt egentligen för det är ju inte som att inte motsatsen gång på gång bevisats för mig. Det är en besvikelse varenda gång. Bråk, lögner o videoband skulle filmen heta om jag gjorde en. Den skulle vara sådär ruskigt smaskig. Ett smörgådbord av elakheter, lögner, allmänt skitsnack och vända-ryggen-till-mentalitet. Förmodligen skulle det bli en rejäl kassasuccé.

Det här är min lediga dag, jag försöker ladda inför det helvete som kommer bryta ut på jobbet imorgon. Jag har massor att säga. Det kommer att bli vidrigt, men det måste bli sagt. Hej arbetsförmedlingen. Jag behöver ett nytt jobb!